FUCK! jag vet inte vad jag ska göra. Jag gjorde ett misstag förut med min vän, så jag förlorade honom, men nu, började snacka med honom igen. Men, min pojkvän låter mig inte. och jag vet inte vad jag ska göra. Jag får Panik, vill skära mig typ. Jag vill ha min vän tillbaka, men det går inte. Jag skulle inte kunna svika min pojkvän, vill han inte, accepterar jag. Jag får helt enklet acceptera allt som det är, fastr det gör så ont. Att ingenting kan lösa sig för mig.. Kul...

GAAH jag blir galen, seriöst. Jag duger fan inte till ett skit. Jag är tydligen inte en bra dotter. " Det värkar som du klippt alla banden till familjen, så vi lever som att du inte är hära, och när du kommer hem fortsätter vi så." ungefär så sa min mamma till mig, hur kul är det att höra? att man typ inte hör till familjen? FUCK. Jag pallar inte, jag är den jag är, jag är svår att nå när jag är arg, jag trivs inte när jag är hemma förlänge, jag är en svår tjej att förstå, och jag undrar vad fan jag ska göra hemma när ni bara klagar? Eller "hemma" vill jag inte ens kalla det längre, jag vill dra här ifrån. Jag trivs inte hemma, jag vill bort. Jag vill försvinna.

Jag känner bara, varför ska jag vara här ? varför ska jag finnas om det ändå bara klagas, ingen bra dotter, nej men be mig dra åt helvete, ni valde att skaffa mig, take it or leave it liksom. Tydligen ingen bra flickvän heller, nej men wtf gör slut och dina problem är över? Varför stanna kvar och älta över det? Vad fan är du rädd för?

Jag känner att min ångest är påväg tillbaka, beroendet växer fram, dit jag inte vill komma, har jag hamnat. Tankarna är tillbaka. Det ända jag har i huvudet nu är att skriva ut allt, att försöka att itne släppa datan och bara skriva det jag känner istället. För annars slutar det med att jag ser blod rinna ner från mig arm istället. Jag klarar inte mer.

allt jag kan göra just nu är att gråta. Kul..

Okej, nu är det så här att jag inte förstår ett skit! Jag har verkligen skärpt mig, jag har verkligen börjat anstränga mig rejält i vårat förhållande nu. Jag ger allt, jag sväljer stoltheten för din skull och trycker ner mig och min personlighet. Jag har försökt att få dig att förstå att du inte längre kan trycka ner på mig medans det är dig du måste jobba med och förbättra om du vill ha mig bättre. Allt går bara runt i en cirkel just nu.

Jag är lite små irriterad över saker som folk gör - Du fattar direkt att du kan göra mig arg och börjar jävlas och retas - Jag försöker stå emot min ilska och bara le och jävlas tillbaka - Du når gränsen och allt säger bara pang och jag är otroligt sur .. igen. 

Det är ett mönster VI måste få stopp på, inte bara du , inte bara jag, vi tillsammans måste få stopp på det där. 

Men du vill inte ? eller som du sa " jag kan inte" Jag trodde inte heller jag skulle kunna lägga band på mig själv och hålla tillbaka all ilska som kom fram, men det går visst, jag blir galen..

Hej! Min nya blogg. Tänkte att jag Börjar blogga hära, lite på sidan av min "riktiga" blogg. Typ skriva ut tankar och sånt, så  den hära bloggen kommer inte uppdateras så mycket, tror jag. Men i den hära bloggen kommer jag att skriva ut allt jag tycker och tänker. Vilket jag inte kan göra på min andra. Många som jag känner läser den, och vill inte att dom ska veta vad som rör sig i mitt huvud. Då blir man bara ställd mot väggen och tvingas prata ut haha. 

Men i alla fall, Jag är en tjej på 15 år går sista året i grundskolan. Ska snart söka in till gymnasie och har inte en blekaste vad jag vill bli typ. Jag bor typ inte hemma, eller jag är aldrig hemma. Jag är mest hemma hos min pojkvän. 

Ja det här blev ju då en bok typ. Men det är sånna inlägg det kommer att bli