Okej, nu är det så här att jag inte förstår ett skit! Jag har verkligen skärpt mig, jag har verkligen börjat anstränga mig rejält i vårat förhållande nu. Jag ger allt, jag sväljer stoltheten för din skull och trycker ner mig och min personlighet. Jag har försökt att få dig att förstå att du inte längre kan trycka ner på mig medans det är dig du måste jobba med och förbättra om du vill ha mig bättre. Allt går bara runt i en cirkel just nu.

Jag är lite små irriterad över saker som folk gör - Du fattar direkt att du kan göra mig arg och börjar jävlas och retas - Jag försöker stå emot min ilska och bara le och jävlas tillbaka - Du når gränsen och allt säger bara pang och jag är otroligt sur .. igen. 

Det är ett mönster VI måste få stopp på, inte bara du , inte bara jag, vi tillsammans måste få stopp på det där. 

Men du vill inte ? eller som du sa " jag kan inte" Jag trodde inte heller jag skulle kunna lägga band på mig själv och hålla tillbaka all ilska som kom fram, men det går visst, jag blir galen..