GAAH jag blir galen, seriöst. Jag duger fan inte till ett skit. Jag är tydligen inte en bra dotter. " Det värkar som du klippt alla banden till familjen, så vi lever som att du inte är hära, och när du kommer hem fortsätter vi så." ungefär så sa min mamma till mig, hur kul är det att höra? att man typ inte hör till familjen? FUCK. Jag pallar inte, jag är den jag är, jag är svår att nå när jag är arg, jag trivs inte när jag är hemma förlänge, jag är en svår tjej att förstå, och jag undrar vad fan jag ska göra hemma när ni bara klagar? Eller "hemma" vill jag inte ens kalla det längre, jag vill dra här ifrån. Jag trivs inte hemma, jag vill bort. Jag vill försvinna.

Jag känner bara, varför ska jag vara här ? varför ska jag finnas om det ändå bara klagas, ingen bra dotter, nej men be mig dra åt helvete, ni valde att skaffa mig, take it or leave it liksom. Tydligen ingen bra flickvän heller, nej men wtf gör slut och dina problem är över? Varför stanna kvar och älta över det? Vad fan är du rädd för?

Jag känner att min ångest är påväg tillbaka, beroendet växer fram, dit jag inte vill komma, har jag hamnat. Tankarna är tillbaka. Det ända jag har i huvudet nu är att skriva ut allt, att försöka att itne släppa datan och bara skriva det jag känner istället. För annars slutar det med att jag ser blod rinna ner från mig arm istället. Jag klarar inte mer.

allt jag kan göra just nu är att gråta. Kul..